Jag var Eriks elev under alla grundskolans nio år. Som lärare var han otroligt varm, trygg, lekfull och omtänksam. Han klädde ut sig och berättade historier och sagor, härmade dialekter på cellon, visslade och hummade i kanon på egen hand, smyghärmade andra människor och lekte med sin operaröst så vi kiknade av skratt. Han var fängslande, underhållande och skicklig. Samlade runt pianot kunde vi alla ropa vilken låt som helst, och Erik började spela på direkten.

Det engagemang han hade för minsta musikintresse var oändlig. Han fångade varenda uns till entusiasm, och såg till att det tillfredsställdes. När vi längtade efter högstadiets kör, startade han en kör för oss yngre redan nästa dag. Han samlade in alla han anade intresse hos till en stämsjungande sångensemble inför skolans julkonsert. När min bror startade band viskade han att han lämnar rummet olåst, så att de kunde komma och öva om kvällarna. Alla fick komma, alla fick spela. Jag fick till och med vara med under hans lektion med de yngre barnen och spela piano tillsammans med Erik.

För min egen uppväxt var han ovärderlig. Förutom att han var en trygg punkt i skolan, såg han till att jag fick börja på musikskolan innan standardålder, allt för att jag berättat för honom att jag ville spela fiol. När jag var åtta år uppmuntrade han mig till att sjunga solo på musikcafé och som 13-åring hade han förtroendet att låta mig spela piano med Liverpool och Grängesbergs Orkesterförening (med knappt en veckas notis). Så fortsätter listan, och musik kom att bli en stor del av mitt liv. Samtidigt, som den sympatiske människokännare han var, delade han omsorgsfullt med sig av relevanta historier och tankar, så pricksäkra att de låg som grund för de framtidsval jag stod inför.

Idag är jag fysiker, och har en dotter. När jag har svarat på ’Vad vill jag att mitt barn ska få med sig från mig?’ så har svaret entydigt varit: Musikglädje och -lekfullhet. Detta ger jag henne varje dag, så hon både skrattar och blir rörd. På så vis lever det kvar, det som Erik gav mig, vidare i min dotter och kanske hennes barn efter det.

Tack Erik, för allt du gav mig.

Snogeröd, Skåne, 4 mars 2022

Sofia Louisy (f.d. Olsson)