Så sent som den 27 mars, för drygt två veckor sedan, stod försvarsminister Peter Hultqvist (S) och sade "Sveriges alliansfrihet ligger fast" i SVT Agenda.

En hel månad efter att Rysslands blodiga anfallskrig mot Ukraina inletts anklagade han andra partiledare, som dragit den självklara slutsatsen att Sverige snarast måste söka medlemskap i Nato, för att "polarisera debatten".

Men Hultqvists förljugna försvarspolitiska retorik är på väg att malas ned. Världen vet att det var en folkhemsk livslögn att Sverige var neutralt och alliansfritt; redan från 1960-talet och framåt krigsplanerade Sverige tillsammans med Nato. Sverige spionerade åt Nato och samarbetade i fredstid med Nato, medan regeringarna ljög för svenska folket.

Sedan SVT Agenda sändes har mycket hänt. Ledande amerikanska och engelska tidningar har rapporterat om centralt placerade källor som uppger att Sverige faktiskt har för avsikt att lämna in en medlemsansökan.

Igår lämnade den finska regeringen över sin rapport till sitt parlament och vid en pressträff i Stockholm med statsminister Magdalena Andersson (S) slog statsminister Sanna Marin (S) fast att det finska beslutet kommer inom några veckor.

Det finns en rejäl majoritet i Finland för ett medlemskap – bara tolv riksdagsledamöter säger nej, att jämföra med de 100 som säger ja och de 80-90 som inte vill gå ut med sin hållning ännu.

Marin är mycket klar över den avgörande skillnaden mellan att vara medlem och att inte vara det och att detta kommer att vara fallet även i framtiden. Hultqvists linje om att bilaterala överenskommelser med Finland och stormakter är tillfyllest, delas uppenbarligen inte av Marin.

"Vi ser även Nato som en politisk samarbetsorganisation", förklarade Marin och uttalade sig positivt om att hamna under det så kallade kärnvapenparaplyet.

"Vi kan inte vänta i månader", förklarade Marin och framhöll att Natos artikel fem, om att andra medlemmar förbinder sig att försvara länder som angrips militärt "inte kan uppnås i något annat säkerhetsarrangemang".

Finland kommer att analysera ett troligt ekonomiskt svar från Ryssland, samt de risker för påverkansoperationer, cyberattacker och hybridkrigföring som naturligtvis ökar.

Av särskilt intresse vid pressträffen var att Andersson satte ett slutdatum för den svenska processen till i slutet av maj och att "det inte är förbjudet att bli klara tidigare". Andersson uppgav att hon inte vill ha en Natodebatt i valrörelsen.

Mycket tyder på att den försvarsminister som gjort nästan allt för att slippa gå med i Nato, och varit synnerligen aktiv för att hitta andra militära samarbetskonstruktioner, blir den som får skicka in en svensk medlemsansökan.

Det vore bra för svenska folket framtida säkerhet om Peter Hultqvists linje övergavs en gång för alla.