FN:s generalsekreterare Antonio Guterres tar i dag en oerhörd risk, kanske fatal för FN, genom att möta Rysslands president Vladimir Putin i Moskva.

Om Guterres inte kommer ur det mötet med en entydig seger sänker han definitivt ett redan havererat FN, åtminstone vad gäller fred och säkerhet och dess roll som problemlösare i världen.

Jag tror själv att Guterres chanser att lyckas är mindre än en procent. Guterres måste alltså veta någonting som vi inte vet för att ta den överhängande risken att lida nederlag.

Om mötet, som jag tror, blir ett fiasko för den yttersta idé som FN bygger må organisationen upplösas i sina beståndsdelar, där ju många av de olika FN-organen gör viktiga och framgångsrika insatser för mänsklighetens goda.

Inte minst borde Guterres resa först till Kiev och Ukrainas president Zelinski för att sedan fortsätta till Moskva. Självklart borde han först lyssna till den angripne och bevittna med egna ögon den makabra förödelse och det överväldigande mänskliga lidande som Putins Ryssland har dragit över Ukraina.

Putin räknar självklart med att Västvärldens svaga demokratier och svaga institutioner ska gå att besegra. I detta går han armkrok med Kina som ju också har USA som huvudfiende.

Tro inte för en sekund att Ryssland och Kina, även om de har delvis olika strategiska intressen, frivilligt kommer att släppa greppet om det initiativ som angreppet på Ukraina har givit.

Den ukrainska regeringen har redan ifrågasatt resan och sagt att FN:s generalsekreterare inte med någon självklarhet kan förhandla åt landet.

Kom ihåg att det i sig är en nesa att Guterres tvingas resa till Moskva och inte Putin till FN. Detta är i sig ett tecken på svaghet.

Vad världen måste förstå är att Putin har bränt sina reträttvägar. Han har inte råd att backa, att förlora, att framstå som maktsvag.

Om Guterres gör fiasko bör det beskrivas just så. Omedelbart måste initiativ tas för att förnya FN:s institutionella roll som fredsövervakare.

Både Ryssland och Kina måste ovillkorligen tvingas kvalificera sig för att sitta vid det bord som övervakar världens säkerhet via säkerhetsrådet. Detta gäller naturligtvis även Indien och USA.

Sverige hade en gång ställning som ett moraliskt föredöme. Men inte nu längre. Därför kan inte initiativet komma härifrån.

Men kanske kunde initiativet till en ny världsordning komma från Kanada, Australien, Norge och Chile i gemensamt förbund? Inga atommakter kan delta som initiativtagare.

För att Sverige ska kunna platsa bland de länder som kan göra anspråk på moraliskt ledarskap krävs, helt enkelt, ett annat och nytt ledarskap än det vi idag kan överblicka.

Min tro är att Guterres kommer att få gå tomhänt och förödmjukad från Kreml.

Det är alltså dags att förbereda sig för ”the worst case”.