”De skulle alltid, alltid vara redo, till vardagsbragder gjorda att förgätas” skrev Kerstin Hed om bondhustrur. Ingen har som Hedvig läst hennes dikter, i stora publika sammanhang, i familjära förtroliga kretsar, årtionde in och årtionde ut. Hedvig värderade Kerstin Heds lyrik högt. Där fanns något mer, en egen erfarenhet av kvinnans liv på landsbygden – nära djur och natur, i årstidernas ständiga cykler, i människans samspel med skapelsen själv.

Hedvigs eget budskap kan beskrivas med Kerstin Heds ord: ”Vi ska inte tro att en människas storhet beror på hur hon gitter klä sig och bo!” För fyrtio år sedan – tjugo år efter författarens död – tog Hedvig tillsammans med Clara Carlsson initiativ till en ny bok, med Kerstin Heds dikter i urval och med förord av de två kulturaktiva Hedemorakvinnorna. Den boken lever ännu, efterfrågad i antikvariat. Hedvig själv tilldelades Kerstin Hed-priset av Martin Koch Sällskapet och Hedemoraparnassens vänner år 2014.

Hedvig Perers föddes 1930 i byn Berrek på gränsen mellan Dalarna och Gästrikland, flicknamnet var Johansson. Föräldrarna flyttade till Hede i By socken, medan Hedvig stannade hos mormor och morfar till efter konfirmationen. Som ung engagerade Hedvig sig i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund i By och dess studieförbund SLS. Hon studerade vid Västerbergs lanthushållsskola i Storvik och utvecklade också gedigen kunskap inom vävning och annan textilslöjd.

I ungas föreningsgemenskap mötte Hedvig bröderna Perers från Hedemora och bland dem sin blivande man Stig. De gifte sig 1954, tog över Stigs barndomsgård vid sjön Viggen och blev föräldrar till fyra barn: Sten, Per, Olle och Johanna. De verkade som ett lantbrukarpar av den gamla stammen, tillsammans i sysslorna i ladugård, höskörd och mycket annat. Intresset för kultur, föreningsliv och folkbildning höll de brinnande, med många engagemang i Hedemora och hela Dalarna. Hedvig tillhörde även Centerkvinnorna och var under lång tid ledamot av kulturnämnden i Hedemora kommun.

För oss i en yngre generation blev Hedvig en viktig förebild. Hon talade som Kerstin Hed skrev – okonstlat, rejält och klokt, stadigt förankrad i vardagen. Hon öppnade hemmet för oss kusiner och särskilt de långväga stannade veckovis, alla stärkte vi våra rottrådar på gården där våra fäder hade fötts och vuxit upp. Hedvig fanns även för nästa generation och följde våra barn med nyfikenhet, omtanke och debattlust.

Hedvig Perers var en gedigen människa, mångkunnig, samhällsintresserad och orädd. I vår släkt Perers var hon den sista i sin generation. Vi ska fortsätta att tala om henne – och att i hennes anda läsa Kerstin Heds dikter. Äkthet sammanfattar Hedvigs gärning.

Hedvig Perers sörjes närmast av de fyra barnen med familjer.

Karin Perers, Fors