Efter avslutad folkskola utbildade han sig till metallarbetare. Han arbetade i detta yrke en kortare tid, innan han i likhet med sina morbröder började som snickare – det här var utan tvekan hans rätta gebit. Han timrade hus, inredde byggnader och lägenheter och genomgående för hans arbete var stor noggrannhet. Han var också mycket duktig att stänga gärdsgårdar och blev flitigt anlitad överhuvudtaget, för sitt gedigna arbete.

En period verkade han som vaktmästare i Boda kyrka, som låg i närheten av hans bostad.

Sin fritid ägnade han gärna åt jakt och fiske. Efter att jag redan i hans unga år introducerat honom i stövarjakt på hare, kom denna jaktform att bli hans stora passion livet ut. Han lyckades också att få fram ett antal duktiga harhundar och den senaste är lite utöver det vanliga, med stora framgångar på jakt och bruksprov.

Jag känner mig priviligierad, som fått så många dagar i skog och mark tillsammans med honom och jag bär med mig ovärderliga, fina minnen. Vi fick också många minnesvärda älgjakter i Hållbergets fäbodar, tillsammans med släktingar i ”Tjäderstugan”.

Efter vår mor, som var mycket duktig att baka allt bröd under vår uppväxttid, blev han en värdig efterträdare. Han gräddade med finess ”tuttul, havrebulle” och inte minst ”hölbulle”, som få i dag bemästrar.

Saknaden efter min ”lillebror” är stor och svår att acceptera och hans bortgång känns alltför tidig, med dagens mått mätt.

Däremot kommer minnet av en i grunden positiv och glad människa, liksom minnet av min bästa jaktkamrat, för alltid att finnas kvar i mitt hjärta.

Sven-Erik Hansson