Gunilla och hennes sambo Bengt hade kämpat länge för att få köpa en tomt och bygga ett gemensamt hem vid vattnet i Hinsnoret. När köpet till slut lyckades följde ett slitsamt arbete med också mot byggare för att skapa och förverkliga en dröm. När huset blev färdigt och det nya lediga livet som pensionär äntligen kom blev Gunilla sjuk. Hon fick tyvärr njuta av sitt drömboende alldeles för kort tid då sjukdomen blev för svår.

Vår långa vänskap började under nybyggartiden i Skräddarbacken på 1980-talet. En vänskap som vi haft stor glädje av under alla dessa år.

Många minnen och många bilder finns kvar. Vi kommer att sakna till exempel en trevlig middag med prat, skratt och något gott att dricka.

En ny gemensam resa är tyvärr inte längre möjlig.

Gunilla var en utåtriktad person som hade förmåga att lyssna in omgivningen vilket präglade hennes yrkesroll. Genom detta sätt att vara och sin positiva inställning skapade hon ett stort kontaktnät. Att umgås med familj och vänner var viktigt för Gunilla. Att läsa böcker, resa och ägna sig åt trädgårdsarbete samt vistas i naturen hade Gunilla stor glädje av.

Våra varma tankar är med familjen i dessa tunga dagar.

Vi minns Gunilla med glädje och känner en stor saknad.

Margareta och Lars G Eriksson