Nya partier, lokala partier, nya koalitioner och långdragna styresbildningar. Det är lätt att känna att svensk politik blivit rörigare. I dalapolitiken är exemplen många: Borlänges förra mandatperiod präglades i hög grad av politiska ”vildar”. SD har i flera val fått många mandat, men desto svårare att fylla platserna.

I Leksand kan de ovanligt långdragna förhandlingarna om styret kopplas till Bygdepartiets senaste framgångar. På lokal nivå gäller den nya ”rörigheten” bara delvis SD:s framgångar, därutöver de lokala partierna. Ska vi ställa in oss på ett fortsatt rörigt politiskt landskap?

Fram till 1990-talet var lokala partier en sällsynt företeelse i svensk politik. Att kunskapen om lokala partier och deras väljare ännu är i sin linda är därför inte så märkligt.

Gissur Erlingsson, biträdande professor i statsvetenskap och Susanne Wallman Lundåsen, docent i statsvetenskap, skriver i Snabbtänkt 2.0 (utgåva 22) att lokala partier efter valet 2018 fanns i ungefär hälften av landets kommunfullmäktige. I dalakommunerna var de ännu vanligare. Enligt valmyndighetens statistik fanns efter valet 2018 tio lokala partier representerade i nio av 15 kommunfullmäktige (två i Vansbro). Därtill lokala Dalarnas sjukvårdsparti i regionen.

Inför valet 2022 fick de lokala partierna visst utrymme i media och flera faktorer talade för fortsatta framgångar. När en kommun får ett nytt lokalt parti ökar chanserna att detta sker också i angränsande kommuner. Dessutom minskar väljarnas partilojalitet samtidigt som allt fler röstsplittrar. Friare väljare innebär ju också fler potentiella väljare för andra än de etablerade partierna.

Valresultatet för de lokala partierna 2022 blev nu inte så starkt – vare sig i Sverige generellt eller i Dalarna. Redan innan valet var det klart att Falupartiet, Omsorg för alla (Borlänge) och Kommunlistan (Vansbro) kastat in handduken. Kommunal Samling i Gagnef minskade, liksom Kommunlistan i Hedemora respektive Älvdalen.

Partiet Ny framtid föll på målsnöret och fick ingen plats i fullmäktige i Borlänge. Nämnda Ny framtids etablering och utmaningar följer de gängse för ett lokalt parti: Partiets grundare kommer via en schism från ett etablerat parti – i det här fallet från M – och har därför både erfarenhet och en plattform att verka från. På samma gång syns i Ny framtid utmaningarna vad gäller att bygga en hållbar partiorganisation och att hitta gångbara kandidater.

Trots att lokala partier rönte framgång i Malung-Sälen, Leksand och Mora är det inte längre självklart att de kommer att fortsätta växa som svamparna i dalaskogarna. Deras livslängd förefaller relativt kort.

Flera aspekter verkar dock till de lokala partiernas fördel. Precis som Erlingsson och Wallman Lundåsen beskriver forskarna Chou, Moffitt och Busbridge (2022) ett ökande antal ”antietablissemangsväljare” bakom framgångarna för både lokala partier och partier på högerkanten. De antietablissemangsväljare som röstar på de lokala partierna är dock inte kritiska till samhällsinstitutionerna som helhet, utan mer specifika i sin kritik mot politiken. De är också oftare aktiva i civilsamhälle och samhällsutveckling. Detta gör att de lokala partiernas väljare ganska väl matchar partiets sakfrågefokus.

Att de lokala partierna sällan slagit sig ner på en bestämd plats på höger-vänster-skalan har också gett dem goda möjligheter att agera koalitionspartner åt både höger och vänster och därmed att få politiskt inflytande.

Allt detta kräver dock att partiet lyckas bygga en hållbar organisation och inte faller på eget grepp: Andra sidan av det sakpolitiska myntet är att partiets existensberättigande riskerar minska i samma takt som sakfrågorna fått sin lösning. Sammantaget får vi nog räkna med att lokala partier fortsätter att både komma och gå. ”Rörigt och rörligt” verkar vara beskrivningar på samtidspolitiken som kommit för att stanna.