Greta var vävläraren som tog linet in i samtiden. Efter avslutad vävlärarutbildning och några år i Ångermanland kom Greta år 1955 till Östergötland som spetskonsulent. På Svenska Spetsar stannade hon till år 1958 då hon började som hemslöjdskonsulent i Skaraborgs län. Intresset för knyppling och andra slöjdtekniker var mycket stort och Greta fick ge sig ut på fältet direkt. Det blev ett pressat program, åtta-tio kurser i veckan kunde det bli för den nya konsulenten.

”Jag åkte som en skottspole hit och dit ute i bygderna” säger Greta i en intervju inför hemslöjden i Skaraborgs 100-årsjubileum år 2009.

Gretas stora slöjdintresse omfattade de flesta slöjdtekniker inom många olika material. Ska man skilja ut något material så är det linet. Från att, som barn, varit med och odlat lin, hemma i Dalsland, tog Greta upp intresset igen och gick år 1972 en linkurs på Sätergläntan. Sedan dess höll Greta nära kontakt med Sätergläntan och fick uppleva det uppsving som linet fick under 70-talet,

År 1977 började Greta Johansson som rektor på Sätergläntan Institutet för slöjd och hantverk, eller Sätergläntan Hemslöjdens gård som det hette då. Under Gretas år på Sätergläntan utvecklades verksamheten på skolan. Det blev fler kursveckor, längre utbildningar i slöjd och efterfrågan på kursverksamheten ökade. Sätergläntan var trångbodda, särskilt när det gällde utrymme för träslöjdskurserna. Efter mycket arbete fick Sätergläntan fram finansiering till ett nytt ”Träslöjdens hus”, som stod klart 1989/90.

I samband med att Greta gick i pension år 1992 gjordes en insamling som blev grunden till en linfond varifrån stipendier delas ut.

Från Sätergläntan säger vi Tack Greta för slöjden.

Sätergläntan Institutet för slöjd och hantverk

Brigitta Andersson, ordförande

Kerstin Andersson Åhlin, vice ordförande