Erik Norelius brann för Dala-Demokraten. Som chefredaktör var han en motor och en mentor för mig i mitt jobb som ansvarig för DD:s marknadsavdelning. Jag kommer aldrig att glömma hans omåttliga och omättliga engagemang. Tillsammans grävde vi ner oss när siffrorna inte gick åt rätt håll. Men mest satt vi på hans rum och jublade när upplagesiffrorna rullade in. Under Eriks ledning hade DD en obruten upplageökning. Vissa år ökade vi med över 1000 exemplar och tidningen var nära att bli störst i Dalarna i början på 1980-talet.

Erik var den klassiska chefredaktören. När han gick runt på tidningen spred han både harmoni, respekt och humor omkring sig. När han gick trappan ner till oss på abonnemangs- och annonsavdelningen visste vi att det blev både allvarliga och glada samtal. Sån var han: mitt i en bestämd åsikt kunde han plötsligt vända allt till ett befriande skratt. Efter det var det svårt att argumentera mot Erik.

Erik gjorde DD till en av Sveriges mest kända lokaltidningar. Hans penna var vass och rak. Ingen kom undan när Erik tog ut svängarna. Många läste hans texter. Även motståndarna. Ekots tidningskrönika i Sveriges Radio läste villigt upp hans ledare. Det gillade vi på marknadsavdelningen. Och det gillade Erik.

Erik och jag hade god kontakt även efter att vi slutat på DD. Vi funderade båda mycket på tidningarnas tillbakagång på marknaden. Vi oroade oss över all överflöd av nyheter som svämmade över i datorerna och telefonerna. Vem kan sortera? Vem kan sammanfatta? Vad är sant och vad är falskt?

Erik och jag levde i en annan nyhetsvärld. En ivrig och hård men lugnare. Erik hade en röd och välvässad penna. Han hade en tydlig ideologisk linje som folk begrep. Jag hoppas att hans arv får leva vidare.

Mats Rönnblad

f d lokalredaktör på DD i Leksand

f d marknadschef på DD i Falun