Nisse föddes i Kyrkbyn i Gagnef 1922, för drygt 100 år sedan, ett helt sekel. Han fostrades av familj och vänner i en bondekultur med erfarenhet av ett Sverige och Gagnef i fattigdom med utvandring, nödår, arbetsvandringar till Stockholm och ut i världen. Gagnef och Mockfjärds böndernas skattskyldighet att leverera träkol till ”Kopparberget/Falu gruvas processer” var ett enormt umbärande som Nisse forskat och skrivit om. När Nisse föddes, 2–3 år efter att spanska sjukan härjat i världen och i kolarkojor, var det fortfarande tuffa år. Bönderna med sina gårdar hade svårt att hävda sig mot skogsbolagen.

Nisse börjar jobba i skogen tidigt, fostras med jord- och skogsbruk och utbildar sig via kolarskola, Bjurfors skogsskola till Skogsmästare i Skinnskatteberg 1950. Pilotyrket hade lockat men det blev skogen.

Sveriges äldsta skogsägarförening hade bildats i södra Dalarna 1906 och fungerade fram till 50-talet med hjälp av ombud. När Nisse som 28-åring får arbete i DS, Dalarnas skogsägarförening 1950 påbörjar en dynamisk utveckling i efterkrigstid. Lönsamheten i skogen är god under Koreakrisen och DS börjar anställa personer, skaffa kontor och bygga skogsbilvägar. Nisse är med och utvecklar system för bland annat hästkörning som leder vidare in i mekaniseringen, byta timmersvans mot motorsåg, vintervägar blir skogsbilvägar, flottning blir på lastbil och olika metoder utvecklas för familjeskogsbruket. DS blir Mellanskog genom sammanslagningar och Nisse är trogen Mellanskog i olika funktioner fram till sin pensionering 1987. En unik utvecklingstid från timmersvans till att engrepps-skördaren gjort intåg i skogarna.

Nisses ständiga engagemang att förbättra och utveckla bidrog till att utveckla familjeskogsbruket, skogsägarföreningen på allvar. Nisses lugn, inlyssnande, eftertänksamhet innan han uttalade sig gick hem och skapade relationer. Han kände många bönder, stort nätverk, duktig att hålla kontakt, rättvis, drivande, uthållig och var ett föredöme som chef.

Engagemanget för skogslandskapet, hembygden, bönderna med respekt för generationers slit fortsatte efter pensioneringen tillsammans med familj, jakt och hundar. Livserfarenheterna samt 37 år för familjeskogsbruket bidrog till att Nisse sammanställde en historisk dokumentation av skogsägarrörelsen i Dalarna. Konkurrensen om virke/energi/råvara till gruvor och hyttor har varit extrem i dessa trakter under flera hundra år. Bönder från Svärdsjö o Rättvikstrakten pantsatte sina egna gårdar för en stark tro på samverkan mellan skogsägande bönder för en bättre framtid för landsbygdens folk. Nisses kunskap och efterforskningar finns beskrivet i flera sammanhang. I häftet ”Allmogen och Kopparberget”, skogens avgörande betydelse för världsarvet, vandringsleden ”Ösjörundan” som hedrar Gagnef och Mockfjärds kolningsepok, rekonstruktionen av en kolflotte som finns på Mockfjärds gammelgård med mera.

Trots det stora historiska intresset var Nisse lika intresserad av vad som händer nu och framtidsspaningar. Han kallade sig ”skogspraktikanten” hela livet, ansåg sig själv aldrig fullärd. Alltid analyserande, nyfiken och frågade, upptäcka och lära, diskuterande större sammanhang med skogen som en given resurs för en hållbar framtid. Alltid givande möten och diskussioner med Nisse, fysiskt som via telefonsamtal.

Våra tankar går till döttrarna Titti, Birgitta och Åsa med familjer. Nisse och hans 100-åriga fantastiska avtryck i skogslandskapet, hembygden och familj lever vidare genom er i generationers ständiga kedja.

Vi tackar Nisse för samlad klokhet från ett sekel grundat på tidigare generationers slit med tankar om nuet och hur framtiden kan förbättras för familjeskogsbruket. Vilket fantastiskt liv!

Skogsvänner i bl a Mellanskog

Vid pennan Jan Hedberg

John-Erik Eggens, Anders Bengtsson, Allan Bergs, Lars-Erik Backlund, PG Holmquist, Karin Perers, Göran Engström