Allt började på Twitter i juni 2020.

Författaren J.K. Rowling, kvinnan bakom Harry Potter och Hogwarts – oförglömlig fantasivärld, tillika högst verklig miljonindustri – reagerar i ett inlägg på att någon valt att använda begreppet “folk som menstruerar” i stället för “kvinna”.

Responsen från fansen lät inte vänta på sig. Uttalandet var transfobiskt, tyckte många, liksom en skymf mot en grupp som kanske ofta funnit tröst och gemenskap i Harry Potters lite udda värld. Främst i en tid när det inte var fullt lika accepterat att vara vem man vill, hur man vill.

Det som sedan bröt ut på Rowlings Twitter blev ett litet ordkrig mellan människor som egentligen borde hålla med varandra. Just därför blev det så förvirrande.

Rowling argumenterade för en feminism som inte vill kasta den historiska, kvinnliga erfarenheten åt sidan genom att sumpa ordet “kvinna” i dess ursprungliga betydelse. Emedan andra (däribland en kortfattad kommentar från författarkollegan Stephen King) höll fast vid att även transkvinnor är, tja, kvinnor.

Nu, när nya Harry Potter-spelet “Hogwarts legacy” har släppts, är debatten i gång igen.

Hatare “spoilar” (det vill säga röjer) spelets handling på sociala medier, skriver Aftonbladet (10/2). Det beskrivs som en slags hämndaktion för Rowlings uttalanden. Men i spelet hittar man även Harry Potter-världens första transperson. Ett sätt att rädda ansiktet, även om det inte tycks ha fungerat?

En del visar sitt missnöje genom att helt bojkotta Harry Potter, att inte vilja skilja på verk och person.

Det här är ett intressant dilemma som hela tiden dyker upp i rubrikerna. Till exempel när rapparen Yasin, som vid tillfället satt häktad misstänkt för stämpling till människorov, vann pris för “Årets artist” på P3 Guld 2021.

Ramaskri! Även om Yasins antal spelningar på Spotify talade sitt tydliga språk: han var en av de mest populära artisterna det året, och han blev dessutom framröstad av fansen. Många valde alltså att skilja mellan verk och person.

Det är detta som skapat en klyfta mellan Harry Potter-fansen.

P4 Dalarna intervjuade en ung man i Avesta i samband med spelsläppet, och han konstaterar att han tänker bojkotta det, eftersom “det inte går att spela med gott samvete” (P4 Dalarna 22/2).

I dag är det här ingen ovanlig eller konstig strategi bland unga; att välja eller välja bort kultur och produkter baserat på politiska eller etiska värderingar. Det kallas för politisk konsumtion, och räknas numera i forskningen som ett nytt sätt att uttrycka sig och ”engagera sig” politiskt.

Att stå upp för transpersoner genom att dissa Harry Potter kan tyckas märkligt, men det är bara en del i den “medvetna” konsumtionen. Med det inte sagt att det är rätt, eller att det är en strategi som håller.

Det tråkiga i röran blir ju att den åsiktsfaste kanske går minste om något roligt, bara för att göra en tämligen obetydlig poäng.

Jag är inget stort Harry Potter-fan. Jag kommer alltid sätta Tolkien över Rowling, och då finns det ändå mycket att säga om Tolkien också. Men tror att den värld hon skapat numera lever sitt eget liv, att den ägs av fler. Oavsett vad författaren skriver på Twitter.

Det går att hitta fel i allt, liksom hur det på ett absurt vis nyligen har “städats upp” (alternativt censurerats) i Roald Dahls böcker.

Bland annat kommer karaktären August Glupsk i ”Kalle och chokladfabriken” benämnas som ”enorm” i stället för ”tjock”. Fru Slusk från ”Herr och fru Slusk” kommer benämnas som ”otäck” i stället för ”ful”, rapporterade SVT 20/2.

Vi har helt enkelt blivit väldigt rädda för ord. Och tyvärr flyttar det fokus från de riktiga problemen.

Spela “Hogwarts legacy” allt ni vill – avfölj Rowling på Twitter om ni inte gillar henne.

Men lura er inte att det är någon avgörande insats som görs genom denna ”politiska” konsumtion. Signalpolitik kommer man bara så långt med.

Då tror jag det är mycket viktigare att ägna en tanke åt all kobolt och litium i våra batterier, elbilar och mobiler. Metaller som i stor utsträckning utvinns i Kongo under anskrämliga förhållanden.