Karin Larssons verk har idag uppvärderats och givits den plats de förtjänar. Att hon var mer än ”konstnärshustru” har givetvis stått klart länge. Hon skapade inte bara ett hem, utan som designer och textilkonstnär ett stort antal nyskapande verk. Under sin egen levnad visade hon dem inte offentligt, men de nådde ändå allmänhetens ögon via Carls tavlor. De levde som konstnärspar i symbios, även om han fick allt rampljus under deras levnad. Brev och vittnesmål visar hur viktig hon var för hans skapande och hur mycket han värderade hennes åsikter. Han gav uttryck för misogyna åsikter offentligt, men makarna emellan verkar det ha funnits en ömsesidig respekt och tillit, både på det personliga och yrkesmässiga planet.